en succé!
Storasyster fick knäcka äggen, (japp det blev kladdigt..), och därefter hälla i mjölet, saltet och mjölken.
Hon är så van vid att baka nu så att hon direkt när jag sa "salt" sträckte fram sin lilla handflata så att jag kunde mäta upp och hon kunde hälla i.
När margarinet puttrade i pannan satte jag henne på diskbänken brevid spisen så hon kunde se riktigt. Jag lovar det riktigt sken om henne av ren skär entusiasm!
Så underbart det är med barn. Allt man gör tillsammans blir så fantastiskt mycket roligare och även man själv tvingas se på tillvaron med lite mer faschinerade ögon än tidigare.
Magarinet som ändrar färg, smattrar och fräser i pannan. Smeten som stelnar och får färg för att slutligen helt magiskt bli till en pannkaka efter några minuter.
Ren skär magi!
Tuffaste tiden under pankistillverkningen var väntan på att första pannkakan skulle svalna.. det var riktigt tufft tyckte storasyster! Som tur var kom jag på att man kunde sätta hennes lilla djupa tallrik i vattenbad i vasken så att det gick lite fortare..
Storasyster åt.. och åt och åt som aldrig förr och mysigt hade vi det. Förkylningar och orosklumpar i magen glömdes för en halvtimma bort och ersattes av smaskningar från en liten familj i solsken. Härligt härligt..
Imorgon ska vi för första gången till MVC för ett förstabesök hos barnmorskan. Och så spännande det ska bli!!
