Äntligen..
Måste erkänna att tiden sedan förrförra söndagen, då jag fick vetskap om Alice med S existens, har gått i musfart.. Varenda timme har crawlat fram i sakta mak och veckodagarna har känts som hela veckor.
Så mycket har hänt på så kort tid.. att jag bara inte hängt med..
Att dagen före, första arbetsdagen på 22 månader, gå tillbaka till ett i stort sett helt nytt arbete på en ny arbetsplats, med helt nya arbetskamrater, få reda på att vi är gravida.. det är inte lätt att tackla..
Att samtidigt, tillsammans med sin lilla dotter, gå igenom den seperation som det innebär att avsluta sin mammaledighet med hjärnan fullproppad av gravidhormoner..
Ja.. det är inte lätt det heller..
Dvs, sista veckan har varit ganska så tuff och turbulent rent känslomässigt. Visst har den varit full av lyckobubblor i magen men med tanke på alla förändringar har inte hjärta och hjärna riktigt hållit jämn hastighet.
Har knappt vågat känna efter hur det verkligen käns förräns nu. Tog mig en rejäl funderare ikväll när jag körde hem från jobbet och minsann.. Känner faktiskt idag att jag börjar komma tillbaka på banan igen med hjärta och hjärta i samma takt. Men jag har enhälligt beslutat att ta det lilla lugna ett par veckor framöver!
Har ställt in en heldag med farfar och farmor och en mysig övernattning hos mormor och morfar i veckan.
Känns bara som att det blivit för mycket på en gång och att jag/vi hela familjen behöver retirera och finna våra nya roller innan vi kör fullspäckat schema igen.
Imorgon blir det jobb 12-19 för min del och sen hemmamys den timman vi hinner innan storasyster ska börja sin kvällsrutin. Storasyster går numera och lägger sig tidigare maa den väntande dagisstarten och för att det nu känns rätt att göra såhär.
Hittills har vi kört de nya tiderna en knapp vecka och det känns som att det fungerar mycket bra för alla tre och en halv.
Jag sover lite sämre precis som storasyster gör nu på nätterna annars. Storasyster för att hon själv genomgår en seperation från sin mams (hon är ju inte alls van vid att jag är borta så länge från henne..) vaknar minst två tre gånger varje natt och är ledsen. Jag är grymmeligt kissinödig konstant för tillfället vilket jag läst är vanligt i början av en graviditet. Så det är mycket spring på nätterna i casa Alice :) men trots detta måste jag ändå säga att vi är förvånansvärt pigga allihopa så det är absolut ingenting att klaga över!
Efter morgondagens arbete är jag ledig tor-lör.. så underbart.. ska gosa en massa med storasyster och med hennes pappa. Vi planerar att åka på småutflykter tillsammans och bara koppla av och vara tillsammans.. Två små fina vänner ska vi också hinna med fika med men det känns bara som en Lisa för själen att få lite kompiskramar och möjlighet att ventilera lite.
Så.. det börjar reda upp sig i den känslomässiga bergodalbanan tycker jag ;)
Ska bli så underbart skönt med lite ledighet igen.. saknar min lilla "storasyster"..
Så det är här du håller till ;) Ska bli en trogen läsare :)