Rösten som försvann över en natt
så var den borta.
Imorse när jag vaknade och kom ut från duschen ringde min kollega för att fråga om hon kunde åka med till jobbet. Meningen var att jag skulle svara "javisst, självklart"! Men hur jag än kämpade så kom bara väs och krax från min mun Det enda min kollega svarade var. "Jamen stanna du hemma så kanske vi ses på torsdag..." Jag försökte och försökte säga
"MEN JAG KOMMMER!!"
Ja, vi ses på torsdag fortsätter kollegan att säga och är beredd på att lägga på luren när jag plötsligt får tillgång till en hög sopranton och piper "men jag kommer idaaaag hämtar dig om en kvart"!!
Kollegan förstod.. äntligen.. men lät ändå lite förvirrad.. Vad skulle jag på jobbet och göra och helt sanningsenligt så undrade nog jag själv det också. Men.. finns det något som heter karensdag så finns det och det suger..
Gick ändå ganska så bra och febern kom inte förräns på eftermiddagen så jag kämpade mig kvar tills det var dags att gå hem. Men imorgon är jag hemma och myser med fina familjen och det ska bli sååå mysigt!