Naj det blev ju inge vidare..

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu men faktum är att jag inte är så orolig.
Jag har ALL anledning att vara orolig egentligen för 23 stycken ska varslas på Ms jobb och det är inte alls otroligt att det kan vara just M som ryker.
Men.. jag orkar faktiskt inte oroa mig!

Det har varit så mycket oro de här senaste veckorna, att något ska vara fel med min älskade Alice, att det helt enkelt inte finns mer oro att krysta fram. Det är slut, stopp, finito på oroandet hos mig!

M ringde sitt gamla jobb idag och frågade om han kunde få komma tillbaka om det blev så att han fick sparken. Visst det är kanske inget kanonjobb men vad 17.. det ÄR ETT JOBB!
M's favviskontakt Ronny hade såklart slutat men killen han fick tag på tog hans CV och var ganska så övertygad om att de var intresserade av att ta emot honom igen.

Så ja.. på nåt sätt ska det nog ordna sig ändå. Kan kanske låta klyschigt men huvudsaken är ändå att vi alla får vara friska och att vi har varandra. Så mitt i all kaos känns det viktigt att ha den varma känslan av att vi nog kommer vara lyckliga ändå kvar i hjärtat.. oavsett vad som händer.

Tänker tillbaks på när vi var 20 resp 24 och båda var utan utbildning, M blev uppsagd och jag hade bara en timanställning på ett telefonförsäljningsbolag. Jag råkade göra fel på EN bokning och världen svajade.. Misstaget jag gjorde var att jag glömde att tala om för en kund att det saknades toalett på hans hotellrum och hotades därför med uppsägning.
En helg var världen bäcksvart där vi satt och häckade framför kakelugnen i stugan. jag grät och M tröstade.. På måndagen när vi återvände hem fick jag veta att jag fick vara kvar.. M sökte jobb på bemanningsföretag en tid därefter och himlen klarnade. Vi klarade det.. och även några år senare när vi tog allt vårt pick och pack och drog på vinst eller förlust till storstaden för att börja ett nytt liv..

Vet inte men oavsett hur det nu går så ska vi nog se till att fixa detta med även om det kanske kommer lite olyckligt mitt i vår process att bli storfamilj..
Nä nu ska jag inte bubbla på mer om det..

Storasyster har, till skillnad från igår, varit en helt underbar liten pärla idag. Med pappsen på krismötet på jobbet och sedan nästan bara snäll hela kvällen hemma hos familjen V. M var nämligen ute och åt middag med kompisar ikväll så vi var pappalediga och fick komma hem till familjen V på mat och mys. Härligt!

Imorgon är det inhandling av tyg till vårat "tygtavelsprojekt" ja om vi nu hinner innan vi ska på inflyttningsfest i Kävlinge hos fina vänner dvs.. Måste bara få tag på en fin inflyttningspresent innan vi åker dit imorgon eftermiddag.. vilket inte brukar vara det lättaste såhär i sistaste minuten.. Men vi kör nog ut till vår standardpresentbutik "ELY" en sväng så ordnar det sig!
Nope nu är det dags att sova. Nattis nattis!

Avslutar med en bild från en mycket tidig morgon i veckan på världens bästa storasyster när hon står och väntar på att köra mamma till jobbet.. Tyst och blickstilla stod hon säkert i tio minuter och väntade på att vi skulle bli klara. När jag sa att vi skulle åka var hennes enda kommentar "mysigt med fickor" Gullunge..

0 kommentarer