Läste ett inlägg..
Att få barn är verkligen att hamna i en helt ny tillvaro där första prioritet alltid är att få barnet att må bra. Iallafall är det så för mig. Allt annat kommer i andra hand och så även förhållandet.. tyvärr..
Första året/åren är det svårt att priorotera sig själv. Man vill men samtidigt innebär det alltid att en pytteliten klump i magen bildas när det är dags att säga farväl, i värsta fall till en gråtande liten tjej, bara för åka iväg för sin egen höga nöjes skull. Väl iväg brukar klumpen försvinna efter första kvartens ångest för att sedan komma tillbaka när man är på väg hem igen. Man kan bara inte komma hem snabbt nog..
Jag vet att jag talar för mig själv när jag skriver det här för jag vet att många i min närhet inte alls ha de här problemen. Men faktum är att forfarande har väldigt svårt att åka ifrån min skrutta..
Men hur dubbelt det än kan låta så innebär det inte att även jag, precis som min vän igårkväll, ibland längtar bort. Tid för sig själv, att få ha en diskussion med sin älskade man utan störningsmoment som att få en kladdig pastaskruv i knäet eller plötsligt se en vattensjö bildas på golvet.. Nej, bara kunna sitta i lugn och ro och äta.. och prata.. Det kan jag längta efter!
Faktum är att jag redan planerar för en liten getaway efter jul på Ms födelsedag.. Men de är en hemlis så ni får inte skvallra!
Planen är redan förankrad hos mormor och morfar så i största hemlighet ska jag se om jag snart får tummarna loss och bokar snart. Tänkte en natt på hotell i Kph.. bara jag och M.. Middag ute, kanske bio, sova ostört, äta hotelfrukost i timmar.. strosa på byen och sen när magknipen blir för stark åka hem till lillfisan igen.
Underbart!
Det roliga är att mormor nästan blev så entusiastisk att hon flämtade när jag berättade om planerna förra veckan. En dag helt ensam med storasyster.. det är ren skär lycka för mormor det!