Dagen när storasysters väna moder fick krupp
Dagen idag har varit... HEMSK! Eller ja kanske inte hela men iallafall till en början var dagen sämre än lukten från ett två dagar gammalt fuktigt kaffefilter i en otömd slaskspann.
Japp, helt sant den var skunk. Anledningen? Jo min lilla knast, alias "storasyster" bestämde sig för att vakna på fel sida och göra min/vår tillvaro till ett levande H.
Vi åt "mysfrukost" med ost-, korv- och kladdiga smörgåsbitar vinande kring öronen. Den lilla fisen skulle ha allt, precis allt men när hon fick som hon ville åkte maten som skjutna ur katapulter över bordet. Drickan blev ett hav på golvet, henne och stolen. Risalamaltan från besöket hos gammalmormor igår (som hon dyrt och heligt lovade att äta fint upp) rann som en tjock vit flod ut från hennes mun för att fortsätta ner i ett delta i knäet.
Till slut fick jag näst intill tokspel. Hon flög upp ur stolen och ner på golvet efter att ha svarat ett klart och tydligt "nej" på om hon verkligen inte ville ha frukost. Jag tog i, inte hårt såklart, men hon märkte att jag var arg med stort A.
En millisekund senare låter det som att jag misshandlat henne och hon står fullkomligt otröstlig och gråter för full hals med armarna hårt omslingrade kring min vad.
Jag ville skrika "SLUUUUUUUUUUUUUUUUTA" "STOOOOOOOOOPPPP" jag måste ha mammapaus nuu. Time out! Men det gick ju inte utan istället fick jag bita ihopa, samla mig och såklart trösta.
Upp i stolen kom hon igen och lovade återigen dyrt och heligt att hon skulle äta..
Idiot som man är ibland trodde jag henne och strax var vi där igen med smörgåsbitar vinande kring öronen och korvbitar spetsade på samtliga små knubbfingrar..
Efter frukost var hon i i stort sett samtliga förbjudna skåp här hemma och drog fra saker. Hon skulle prompt dra ut ALLA sina mössor, vantar och halsdukar ur garderoben och ut på vardsgrumsgolvet. Rörde man något som hon drog fram slängde hon sig ner på alla fyra och skrek så taket lyfte.. Och så fortsatte det ända fram tills vi fick nog och flydde huset. Ner med den lilla marodören i bilstolen och iväg. Då visste vi iallafall var vi hade henne! Hann ut från garageuppfarten och så tjöt hon för full hals. Mamma skulle sitta där baaaak inte framme.. och dessutom var hon tööööstig..
Suck..
Humöret var inte på topp.. inte alls.. och det dröjde faktiskt nästan tills ikväll efter kvällsmatan tills jag kände att jag återfick min lilla fina gosedotter igen vars kropp tillfälligt varit kapad av ett monstruöst monster.
Nåväl, två stoora påsar med saffransbullar blev det iallafall idag och två egentillverkade tygtavlor till vardagsrummet. Inte illa pinkat på en dag som ju inte började så ljust.
Nu håller vi bara tummarna att allt går bra på Ms jobb imorgon. Jag är faktiskt ganska orolig.. Imorgon bitti är det specialinsatt möte om uppsägning. Hade ju inte varit så bra för oss just nu om man säger så..
Så.. snälla håll tummarna för oss.
Låter som ett typiskt fall av trots ;)